I sitt försök att ”komma ur skuldspiralen” gör Orpo-regeringen chockerande nedskärningar i den finska kulturen. Nedskärningarna kommer att drabba frilansare, små konstgrupper och särskilt kulturcentrum i landskapen hårdast. Konst- och kulturstuderande befinner sig i en särskilt olycklig situation i och med dessa nedskärningar, eftersom många kommer att stå inför osäkerheten om sin försörjning och ett svårt val mellan att koncentrera sig på sina studier och tjäna extrainkomster. Det är onekligen omotiverat att vara första årets studerande på magisternivå och att göra upp framtidsplaner med ett ständigt ”kanske” som förbehåll, när möjligheten att försörja sig pressas från alla håll.
Taideyliopisto on ainoa taideaineisiin keskittyvä yliopisto ja sen ylioppilaskunta edustaa kaikkien taideopiskelijoiden etua. Siksi on elintärkeää, että me kaikki taistelisimme yhteisen hyvän puolesta. Sen lisäksi, että taide- ja kulttuuriala on merkittävä työllistäjä, sen tarjoamaa sisältöä ei voi korvata millään. Tuntuu nurinkuriselta, että juuri suomalaisen taiteen ollessa kasvussa ja muidenkin maiden kiinnostuksen kohteena, sitä leikataan näin lyhytnäköisesti. On selvää, että taloudellisesti haasteellisessa tilanteessa myös kulttuurialan on osallistuttava säästötoimiin, mutta tuen ollessa jo ennestään pieni ja joutuen prosentuaalisesti isoimpien saksien väliin, on tilanne epäreilu.
Jag vill gärna tro att utmanande tider skulle vara början på något nytt och ett tillfälle att bygga om system, men måste det alltid vara genom elände? Det handlar inte bara om konstnärerna och det skulle vara bra för alla att öppna ögonen för upplevarens perspektiv. Orsaken till nedskärningarna går djupare än den nuvarande regeringen. Varför känner finländarna att konsten är så långt borta från dem själva? Jag har läst flera kommentarer i Helsingin Sanomats kommentarsfält om hur många människor upplever att de själva inte konsumerar kultur i sin vardag. Hur kan det komma sig att människor är så distanserade från sin egen hemkultur att de inte tänker på att tv-serier, filmer, böcker, radio, musik, möbler eller underhållningsprogram är en del av den? Ingen kan undvika dessa nedskärningar. De påverkar var och en av oss, åtminstone indirekt. Det som oroar mig mest är landskapen i Finland, där de få kulturinstitutioner och grupper som finns nu är hotade. Vill vi behöva resa till storstäderna för att uppleva levande konst?
Att skapa konst är ett arbete som förtjänar att uppskattas, precis som allt annat. Försvinnande av statlig finansiering leder också till att möjligheterna att skapa konst minskar, och få platser går till dem som redan är privilegierade genom familj, bostadsort eller socioekonomisk status. Detta i sig leder också till att de historier vi berättar blir ensidiga och att vi förlorar kopplingen mellan scenen och publiken. Konsten kommer från folket och går rakt tillbaka till folket, det skulle vara tråkigt att förlora.
Det finns styrka i antal och det är därför jag vill vädja till er, mina studiekamrat:
Skriv under Stoppa saxen -kulturadressen och kom med på torsdagen 5.12. kl. 14:00 på Kansalaistori för att visa hela Finland och särskilt regeringen att vi inte kommer att svälja dessa nedskärningar utan att tugga.
Elli Kujansuu
Magisterstudent i ljusdesign
Teaterhögskolan
Svenska 
Suomi 
English (UK)