Från klagomål till lösning; kraften i feedback

Ibland räcker det bara med en person för att göra en förändring. Feedback är ett sätt att få förändring att röra på sig. Ju fler studerande delar med sig av sina egna åsikter och erfarenheter, desto starkare blir förändringen.

I 38 § i Konstuniversitetets utbildningsstadga konstateras följande; "Utvärderingar och respons samlas systematiskt in om utbildning och undervisning och insamlad data utnyttjas i utvecklingen av utbildning och undervisning samt i kvalitetsarbetet”.Den erhållna informationen ska också utnyttjas i utvecklingsarbetet. Detta innebär att universitetet måste ha ett väl utformat feedbacksystem så att studenterna kan rapportera om möjliga problem. Hur stor inverkan responskanalerna har på universitetets vardag beror på om studenterna använder dessa kanaler. Om studenterna inte rapporterar om utmaningar de bemöter via officiella kanaler, är det troligt att universitetet aldrig kommer att bli medvetet om problemen.

Varje studerande bör känna till responsblanketterna och veta hur man använder sin möjlighet till att ge respons så att universitetet kan reagera och utveckla lösningar för att förebygga problem i framtiden. Att rapportera dina problem via officiella kanaler tar förmodligen inte längre tid än att öppna upp om situationen för en vän eller publicera din frustration på sociala medier. Dessutom, även om problemet du står inför så småningom löses, är det viktigt att ge officiell feedback om detta också, så att samma problem inte händer igen i onödan. Endast genom att ge mer respons via rätt kanaler i framtiden sänker vi tröskeln för konstruktiv diskussion och normaliserar den nödvändiga diskussionen mellan studenterna och universitetet om vår gemensamma studiemiljö.

Vilka kanaler bör du använda för att ge feedback?

• Den allmänna responsblanketten finns nu på universitetets responssida opiskelija.uniarts.fi. Denna kanal kan användas för all feedback, från byggnader till studieprocesser, samt för att rapportera osakligt beteende. 
• Kursrespons ges via Tuudo och påminnelser skickas till studenterna uniarts-mejl. 
• Till exempel problem med bokningar och andra Peppi-tjänster kan anmälas direkt till Peppi med hjälp av deras egen responsblankett.  
• Utöver detta får universitetet studentrespons via studentrepresentanter som studentkåren utser i beslutsfattande grupper på olika nivåer vid universitetet. Studentrepresentanter, dvs. hallopeder, kan kontaktas om så önskas.
• Universitetet samlar in statistisk information om studenterfarenheter genom den årliga, nationella kandidatresponsen, som studenten fyller i innan hen får sitt betyg. 
• Om du är osäker på hur du ska närma dig det problem du står inför kan du alltid fråga studentkåren eller till exempel också avdelningsledarna.

Studerandenas liv kan förbättras med respons, vilket till exempel skedde när allt fler orkesteraktiviteter planerades under veckosluten utanför den officiella undervisningstiden. Detta motiverades av det faktum att det vid den tiden var säkert att studenterna inte hade någon annan undervisning. Missnöjda studerande, vars sista lediga stunder började ta slut, vände sig till orkesterstudenternas styrelse och man kom överens om att orkesterverksamheten i fortsättningen inte kan ordnas utanför undervisningstiderna, och i synnerhet söndagsrepetitioner är det allra sista alternativet, om det till exempel är enda gången att repetera i salen före en konsert. Om studenterna inte hade närmat sig ämnet via officiella vägar skulle tidtabellerna knappast ha förändrats, och situationen kunde ha eskalerat ännu mer senare. 

Genom att ge respons och en gemensam överenskommelse kunde studerande framgångsrikt försvara sina egna och framtida studerandes grundläggande behov och välbefinnande. Detta var det första steget mot att orkesteradministrationen verkligen respekterar studenternas rätt till fritid, vila och välbefinnande när de planerar orkesterscheman.

Det är universitetets och studenternas gemensamma ansvar att bygga en sund universitetsgemenskap, där konstruktiv feedback och utvecklingssamtal är normen. Att utveckla responsformulär och öka användningen av dem är det första viktiga steget, särskilt när det gäller problem som inte är tydligt fokuserade på bara en kurs, såsom campus-, system- och processfrågor. Samtidigt måste vi kunna utmana den rådande självcensurkulturen och till exempel rädslan för att responsen ska skada den egna eller lärarens karriär, särskilt om det är fråga om osakligt beteende i en undervisningssituation. Eftersom förhållandet mellan lärare och student alltid är mycket personligt, kan enskilda problem leda till att studierna stannar, om studenten inte upplever att det är möjligt att tala om saken till sin lärare. Av denna anledning måste etablerade och erkända vägar till konfidentiell rådgivning också utvecklas för att ta itu med dessa problem.